I'm gonna kick my feet up then stare at the fan, turn the TV on, throw my hand in my pants. Nobody's gonna tell me I can't.

Mitt plötsliga intresse för Brunos musik är däremot väldigt chockerande. Sånt som miljontals andra lyssnar på brukar gå mig på nerverna. Men han är charmig (läs: otroligt talangfull) så det går inte att motstå. På tal om att motstå, jag och min fina vän hittade världens coolaste skivbutik (läs: här i våran o-coola stad, åh) och där fanns det en massa vinylskivor, andra skivor och sådär. På onsdag återvänder jag och köper upp Beatles, Bob Marley, Pink Floyd och Diana Ross. Inte de utan vinylerna. Hehe. Och 586459 skivor.
Oj, varför detta intresse för (jag missbrukar ordet intresse i det här läget, sue me) skivor och dylikt Fazel? Jooooo, jag ska möblera om, göra om i princip hela mitt rum. En vägg ska stå naken och kläs på med vinyl, vanliga skivor och förhoppningsvis (om kan köpa den) en fet affisch på herr Cobain himself. Short story long alltså (läs: wtf?). Nu är jag tom på ord (hahaha, no way) så jag tänkte avrunda. Här kommer jag defentivt inte att sitta då jag är upptagen med att inte göra något.
PS. Om någon av er tittar på SKINS, den amerikanska versionen, US alltså (kolla upp trailers och sånt på youtube annars) så måste ni lägga märke till att Bruno Mars är läskigt lik Tony. Tony är lite blekare bara, och Bruno lite finare. Ja. DS.
Kommentarer
Trackback