ACHTUNG!

Vi seeeeeeeeeeeeeeeeeeeees här. -> http://strobe.webblogg.se/

Chew your meat for you, pass it back and forth in a passionate kiss from my mouth to yours, sloppy lips to lips; you're my vitamins, I'm like you.

Åååååååååååh, så läskigt fin och bra, Nirvana är lika bra nu som de var för 17 år sedan, alltid bra och blir bara bättre. Skrämmande att så pass bra musik ersätts med skit. Blir himla arg. Ser Justin Bieber och får kväljningar. Om det är vad folk kallar för musik så åh. Han spelar inte ens musiken. Eller skriver sina låtår. Han är avlad. Gjord, uppbyggd, en i mängden och jag blir frustrerad. 

2:45. BAAAAAAAAAAAAAAM!

Fighting evil by moonlight, winning love by daylight. Never running from a real fight, she's one name; Sailor Moon

Alltså åh. Varje morgon, klockan 07.00 på Kanal 5. Missade aldrig, aldrig. Jag ska ta och ladda ned alla säsonger och titta genom det igen, så himla bra ju. Och Luna, haha finaste katten, dfjgdkf.

Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar, att rulla naken över krossat glas, äta fimpar än att nånsin igen känna dina vibbar

Uuuuurgh, kan inte sluta lyssna. Inatt (säger man så?), eller imorse eftersom att klockan var runt 04.00, så passade den perfekt till mitt humör, haha underbart. Ibland önskar man att denne aldrig kommer ihåg sitt PIN-kod, alltså inte ens när han/hon får en ny, man hoppas att hans/hennes klocka alltid går tjugo minuter för sakta så att han/hon alltid kommer försent, och man önskar att köttätande myror äter upp hans/hennes ögonlock så att hon/han alltid är trött och även när han/hon är pigg så ser han/hon väldigt, väldigt, väldigt trött ut. Och man hoppas att hans/hennes hårddiskar förevigt alltid kraschar. Ibland så. 

Ska återvända till vinylerna idag och jag kommer inte kunna slita mig från de, men det gör ingenting, ska köpaköpaköpa och mmmmmmmmmmm, njuta. 

PS. Henrik, om du läser detta: jag älskar dig mest och mer än så, jag tror att jag skulle välja dig över typ, nästan, hm, ja alla. Puss.

"Alltså, sluta arn:a hela tiden"

När min broder satt och spelade CoD igår så gick jag förbi och sa "spelarN". Sedan så gick jag förbi och sa "skrattarN" (han skrattade). När han borstade tänderna så var jag tvungen att slänga in "borstarN". Då fick han nog, ja. 

Han: ... ARN:ARN. Just det. Hur känns det nu då?
Jag: Va?
Han: JA, DU SÄGER JU ARN HELA TIDEN!?
Jag: Haha va?
Han: Alltså, sluta arn:a hela tiden bara.
Jag: ... 

Förstår inte vad han och alla andra menar. Sällan jag arn:ar. Hm. 
Den där bilden är nog min absoluta finaste underbar-aste bild. Haaaaaaah. NU SKA VI KÖRA HALO HELA NATTEN, DFGHJDFGDF. Sommarlov = aldrig sova. Bara ibland. Någon timme. Eller flera. 



Du ljög fan bättre än delfinerna simmar, huvudperson i mina sämsta minnen

Har tänkt på det länge, verkligen tänkt. Hur jag skall få dig att förstå hur det känns? Hur jag skall närma mig detta, våga berätta? Släppa, få hjärtat att lätta? Rädd att jag kanske hade läst dig fel, kan jag säga nu med säkerhet att min första instinkt var korrekt. Nu vill jag uttrycka det i klartext, du är helt klart unik och speciell, universum är vigt åt dig själv. Från den djupaste platsen mörkaste delen av min själ vill jag berätta det här: jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder, vad som än händer. Jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer, du vet vad jag känner, jag vet att du hör. Jag hoppas du, du får leva med det resten av ditt liv; att du lever med det i all evig tid

Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt, gav dig min axel när du var full av gråt, låna dig pengar att klara dina knipor. Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort! Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän som du dessutom knulla i min säng. Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar, att rulla naken över krossat glas, äta fimpar an att nånsin igen känna dina vibbar. Du ljög fan bättre än delfinerna simmar. Huvudperson i mina sämsta minnen, om du var sist på jorden i elfte timmen så hoppas jag att ditt vin blir till vatten, blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas olika olyckor händer, du vet vad jag känner, jag vet du hör, jag hoppas du får leva med det resten av ditt liv.

Du spela mina nerver ut tills de brast, en cancer i röven vart jag än satt. Denna belöningen blir ditt tack, hoppas din utförsäkring går snabbt. Att dom skriver "Idiot" i ditt pass, att du i ditt nästa liv blir en mask. Fan vad jag behövde få detta här sagt, blir två tvon lättare än vad jag vart. Jag hoppas att marken du går på går sönder, vad som än händer. Jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs! Jag hoppas att olika olyckor händer, du vet vad jag känner, jag vet att du hör. 

Jag hoppas du aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, alltså aldrig, även när du får en ny. Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent. Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött. Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut. Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha (!!!!!!!).


^ Winning.

I'm gonna kick my feet up then stare at the fan, turn the TV on, throw my hand in my pants. Nobody's gonna tell me I can't.

Dagen började med att (läs: det gjorde den inte alls, jag vaknade runt 07.00) att jag öppnade (läs: rev upp) ett brev och där hade de prydligt talat om för mig att jag är antagen och behörig till IB. Jag önskar att jag kunde säga att jag blev superglad och värsta chockad och så vidare, men haha. Klart jag kommer in (läs: stort ego, inte mitt fel längre). Sedan så kände jag att det passade utmärkt att lyssna på Bruno's 'The lazy song' och instämma. Not a fucking shiiiiiiiit (läs inte: ja, jag svär för att jag är alldeles för cool för mitt och alla andras bästa). Inget alls. Eller jo något gör jag väl. Andas, tänker och sånt som alla andra gör (hoppas jag, annars = coolt). 

Mitt plötsliga intresse för Brunos musik är däremot väldigt chockerande. Sånt som miljontals andra lyssnar på brukar gå mig på nerverna. Men han är charmig (läs: otroligt talangfull) så det går inte att motstå. På tal om att motstå, jag och min fina vän hittade världens coolaste skivbutik (läs: här i våran o-coola stad, åh) och där fanns det en massa vinylskivor, andra skivor och sådär. På onsdag återvänder jag och köper upp Beatles, Bob Marley, Pink Floyd och Diana Ross. Inte de utan vinylerna. Hehe. Och 586459 skivor. 

Oj, varför detta intresse för (jag missbrukar ordet intresse i det här läget, sue me) skivor och dylikt Fazel? Jooooo, jag ska möblera om, göra om i princip hela mitt rum. En vägg ska stå naken och kläs på med vinyl, vanliga skivor och förhoppningsvis (om kan köpa den) en fet affisch på herr Cobain himself. Short story long alltså (läs: wtf?). Nu är jag tom på ord (hahaha, no way) så jag tänkte avrunda. Här kommer jag defentivt inte att sitta då jag är upptagen med att inte göra något. 

PS. Om någon av er tittar på SKINS, den amerikanska versionen, US alltså (kolla upp trailers och sånt på youtube annars) så måste ni lägga märke till att Bruno Mars är läskigt lik Tony. Tony är lite blekare bara, och Bruno lite finare. Ja. DS. 




Mmmmmmmmmmmmmhmohbasåjävlasexig

Peter i mitten, sötepötgullegullsnyggfreshåh. Och så random och söt och random och fuck it, titta.

Jag vet. Detta är extremt barnsligt och fruktansvärt omoget men Peter Adrian är för mig, det N'Sync var för 13-16 åringar förut. Fet crush, och sådär. Kan inte låta bli att hypa. Ha förståelse. Det är snart över (hahaha, nej).


Läst hela kvällen och mina ögon blöder nästan. Jag har aldrig förstått varför jag gör så mot mina stackars ögon. Jag har läst mig till ögonen som jag har nu (närsynthet) iallafall när det gäller ena ögot, medan det andra ögat hade ett medfött fel, haha. Nu vet jag inte varför mina ögon blev utgångspunkten här men inbland blir det så när det inte blev sådär. Tycker att ni alla ska sätta igång och läsa eller titta på Death Note, superbra verkligen. Undra om det är värt att köpa upp serien idag. Fast jag tror alla böckerna finns och jag tror inte mina pengar räcker till idag. Dhgdfhjd jag vet inte. Jag är blind, mina vänner kommer att få hjälpa mig gå över vägen och duscha och äta mat och allting. Snart. Gud vad intressant jag är, någon som vet någon klubb/förening/secret society-ish-grupp jag kan ansluta mig till?



Manga osvuuuuuuuuuuh

Börjat läsa någon skum, halvgalen manga, Death Note och jag vill sluta menjagkaninte. När jag säger att manga inte är min grej så ska ni lita på det. Men så bra, åh. Tror jag ska titta på serien istället för att läsa fast det är kul att läsa men ändå. Asbilliga på Bokia förresten, 60:- eller något. Nu ska jag lägga mig i sängen så jag hinner vakna och dra ut och käka (förmoooodligen, blir nog tvingad fast jag ätit sushi 784854 gånger förra veckan) sushi imorgon med mor min. Klockan halv ett. Ungefär då alla andra äter frukost.
  • The human whose name is written in this note shall die.
  • This note will not take effect unless the writer has the subject's face in their mind when writing his/her name. Therefore, people sharing the same name will not be affected.
  • If the cause of death is written within 40 seconds of writing the subject's name, it will happen.
  • If the cause of death is not specified, the subject will simply die of a heart attack.
  • After writing the cause of death, the details of the death should be written in the next 6 minutes and 40 seconds.
Gaaaaaanska lagomt sick sådär (början, serien alltså, ungefär, kommit lagom långt, minns knappt det där, eller jo men ändå). Man börjar tänka, lite djupare. Ändå bra. Ungefär sånt, tankeställar-serie eller något. 

Life is full of choices, if you have the guts to go for it. That's why I get immediately bored with anyone's complaining about how boring their life is, or how bad their town is. Fucking leave and go somewhere else.


You get ideas from daydreaming. You get ideas from being bored. You get ideas all the time. The only difference between writers and other people is we notice when we're doing it.



Blir alltid lika irriterad när jag läser saker som är helt läskigt bra skrivna. Som det där. Några få meningar men ändå farligt bra skrivet. Chills.

Francisco Lachowski

Alltså. Ja. 20 år, från Brasilien. Talangfull skulle jag vilja skriva, men just en sådan skönhet finns i DNA:t osv. Han fastnar på bild helt enkelt. Och på näthinnan. Ja. Det kommer spåra ur totalt om jag fortsätter skriva något om Franc där uppe så hejdå. Eller nej förresten. Googla upp 'Yuri Pleskun' och smält lite till. Modeller alltså, jobbiga.

All that we are is the result of what we have thought. If a man speaks or acts with an evil thought, pain follows him. If a man speaks or acts with a pure thought, happiness follows him, like a shadow that never leaves him.


Här hittar ni mig inte lika ofta, tyvärr. Men jag tycker däremot att ni ska klicka på bilden ovan och komma till min tumblr. Betydligt mycket mer sker där. Bilder för hela slanten, vackra män och kvinnor pryder varje vrå. Ibland något annat. Men för det mesta skönhet osv. Eftersom att jag skriver så galet mycket utanför bloggens fyra väggar så kvarstår ingenting när jag väl sitter här. Så jag uttrycker mina känslor i form av fantastiska bilder. Skaffa tumblr ni med så kan vi mysa tillsammans, haha. Nu kommer jag självklart inte att baila on you här, nej. Min blogg är i princip min bästa vän. No joke. Efter mig själv, det vill säga. SES!



Nice guys

2:30. Sötepöt. Om jag fortfarande lyssnar på den? Hell yeah I do.

Forever skating, I swear.

Lånat min kusins Toymachine (fin och blå, klicka på länken och låt ögonen njuta) så nu ska jag ut och skate:a tills mina ben blöder och går av. Ni förstår inte hur skönt det är att ta tag i lilla brädan och hitta nyasfalterad mark och bara rulla. Det är inte så jättevarmt ute eller soligt vilket gör saken bättre. Så härligt att känna skate-abstinens. Och att sakna något känns skapligt mänskligt. Synd bara att det ett objekt, haha. 

Och om ni sätter och läser detta under dagtid så kommer jag förbi rullandes snart och slänger ut er genom fönstret/dörren/väggen. 

Radical Face – Welcome Home, Son
Radical Face – Wrapped In Piano Strings
Jedi Mind Tricks – Blood In Blood Out
Iron Horse – Gravity Rides Everything
Mattafix – Big City Life
The Jimi Hendrix Experience – Crosstown Traffic



If you love me let me go back to that bar in Tokyo, where the demons from my past leave me in peace

Jag vet att min musiksmak ibland kan leda till små WTF:s, men denna låt är fantastiskt bra, jag skojar inte. The Wombats är supersköna och man kan verkligen inte sitta still när man lyssnar på ^. Gör mig en stor tjänst och lyssna. Nu vet jag inte varför det är så viktigt. Förmodligen för att jag inte vill att ni ska gå miste om en musikupplevelse. 



It's a disaster, such a catastrophe

  1. När folk klagar på att Eminem svär för mycket.
  2. När Vevo censurerar ord som "penis" eller "butt". Bitch. Please. Just... please.
  3. När Vevo gör sig av med ocencurerade klipp.
  4. När det går 3 dagar utan att man får SMS och man börjar undra om det faktiskt är så att det Rapture har inträffat och att alla runt omkring egentligen är hollogram av de som en gång funnits och att de just därför varken har telefoner eller dylikt, utan bara finns att se och prata med IRL.
  5. När man får höra att det inte finns någon mat åt en (mig, Nora, inte vem som helst, typ min grannes systers kusins mormors bästavän) och att man får hitta på något själv.
  6. När man kikar i påsen med munkar och inser att alla är rosa och vill spy upp allt man någonsin ätit för att rosa är så motbjudande fult. Särskilt på sånt. Snälla. Åh. Varför?
  7. När man hittar sina rosa Hello-Kitty underkläder och inser att man tycker att de är både fina och bekväma, och inser något igen: de är rosa. Mind = blown.
  8. När man tar med sig brädan ut för att åka och det börjar regna. Jo. Tack. Mmmmm.
  9. När man inser att man faktiskt inte kommer få fler SMS förrän man själv skickar iväg ett. Så var det inte för någon månad sedan. I'm forgotten.
  10. När man inser att halva 2011 redan har passerat. Mind = blown (igen).
  11. När man inser att man inte har varit riktigt arg på kanske 6-7 månader. Ilskan har runnit av. Jag har blivit Sverigefierad. Good lord, help me.
  12. När man sätter sig vid datorn och ett meddelande hoppar fram: "Uppdateringar osv. starta om osv. 10 minuter, 1 timme, 4 timmar". Nah, alltså jag stänger av datorn om tio minuter alltså. Liksom. Jag satte bara precis igång den, so whaaaat? Come at me. Now.
  13. När man lyssnar på dubstep och undrar om man är hög eller i ett normalt tillstånd. Oftast tippar jag på hög. Shit gets crazy.
  14. När någon skriver "BRB" på Facebook. Oh shit, det var ju du som fyllde hela sidan med superintressanta grejer som "Ska bada", "Ska äta", "Ska sova". Vad ska jag göra nu?

Story of my life. 



So he's like “You’re too gorgeous to be single”....

And I'm like "You're to ugly to be flirting with me"

Please, don't even holla. 


Cross the border, into the big bad world where it takes you about an hour just to cross the road.

Förväntade mig en 40 årig gubbe när jag först hörde låten. Visade sig att det var en 24 årig italienare/skotte och hans röst är helt otroligt vacker. Känner igen vissa låtar från Scrubs och andra serier, väldigt talangfull indeed. Finns inget finare än en gitarr i samband med en honungslen röst som ändå låter oslipad. Fint, och så vidare.